Familj och liv
Sommarens verkliga plåga? Mygg? Nejdå.
torsdag, 24 juni, 2010 | Familj och liv | Inga kommentarer
162 i blodvärde men…
lördag, 23 januari, 2010 | Familj och liv | 1 kommentar
Happy finally diagnosed with depression day
Trött, tröttkörd och trasig
tisdag, 19 januari, 2010 | Familj och liv | 2 kommentarer
Ibland — eller snarare: till slut — räcker inte energin längre. Lusten och drivkraften sinar under en period som i efterhand känns overkligt lång när man tänker på det. Ungefär som ”pyspunka”. Man är förvånad och har väl aldrig riktigt förstått att det var så illa. En dag står man utan luft när man behöver åka till något viktigt. Och när det viktiga är resan genom livet så behöver man troligtvis något slags understöd eller i alla fall ett andrum någonstans, där man kan få sin egen tid för återhämtning, kanske reparation av ens eget inre landskap som man långsamt brutit bitar ur.
Det är där jag känner att jag står just nu. Jag har ramlat över kanten och mött en psykisk utmattning som överskuggar det mesta. Det är en märklig känsla, tung som den svartaste sten. Allt positivt avtrubbat, utan toppar men djupa dalar i det sorgesamma.
”Inga människor dör av för mycket arbete. De dör av slöseri med sig själva och av oro.” (Charles Evans Hughes)
Jag har jobbat för mycket, förslösat annat livsviktigt och nu är vägarna överväxt grus och svåra, särskilt med själslivets tyngder att bära. Knappt halvvägs genom dagen tar man slut.
Jag skulle ha träffat en läkare idag men ironiskt nog hade han blivit sjuk (vilket förstås även de måste få bli). Nu läggs ytterligare en sak till de som redan framskjutits till en annan dag.
Tröttkörd. Snart börjar en ny dag. God natt, vänner!
Whippets med överskottsenergi
söndag, 17 januari, 2010 | Familj och liv, fotografering | 2 kommentarer
Whippets behöver få springa av sig ordentligt och ibland blir det lite för lite och deras överskottsenergi är inte att leka med!
Liksom ”onärd”
måndag, 11 januari, 2010 | Familj och liv, Kultur | Inga kommentarer
En fullmåne, annat fanns inte
Upptäckter
– och en småsorg i sentimmen
och det är som
en nymåne svartslöjad
skiftningar
märkbara i
hur vem jag är
liksom ”onärd”
märkliga orörd-känslan
Hetsjakt, en passande beskrivning
söndag, 3 januari, 2010 | Familj och liv, Kultur, Natur | 1 kommentar

Från Ma-Linns besök hos Kolmårdenvargarna. Foto: Ma-Linn Löfgren
Igår påbörjades licensjakten av varg. Det är den största vargjakten i landet på över hundra år. Totalt 27 individer av en akut hotad art får jagas och dödas fram till 15 februari. Första dagen fäller man 22 av dessa.
Förutom 22 döda så är ytterligare några vargar ”påskjutna”, det vill säga eventuellt skadeskjutna. Att gårdagens jakt faller under hetsjakt, som Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens ordförande, beskriver det låter rimligt. En verkligt ledsam dag.
Ur tidningen:
”Det är en speciell känsla”
sända varg efter varg
sälla markernaderas av ursprung
jaktområden
förnekadeen uppslutning genomför
avskär
pälsdräktenvarg,
(ledsam
baklängesläsning),
”grav”
Naturvårdsverket: Frågor och svar om vargjakt
Till och med MUF är emot: ”Hård MUF-kritik mot vargjakten” (VK)
Skriv på Svenska Rovdjursföreningens upprop mot licensjakt på varg
Hundfri nyårspromenad
fredag, 1 januari, 2010 | Familj och liv | Inga kommentarer
Promenaden en halvtimme innan tolvslaget stördes av konstgjort stjärnglitter. Att gå ut så på egen hand relativt fri från förpliktelser mot hundarna är ovanligt. Lössnön hade aldrig plogats från vägarna, ett skodjupt puder. I grannkvarteret skyfflade en man vintervitt över vägen för att bli av med i alla fall lite grann från gården. Några minusgrader ute, inte värre än att man kan gå utan handskar.
Möter Ludde, grannens hund, en av de skotträdda. Hussar emellan talas vid medan himlen tillfälligt färgas av pyroteknikens olika metaller och salter. Ludde har hela dagen legat gömd under sängen tillsammans med katten. En ensam lanterna (ett ljudlöst och vackert, sympatiskt alternativ till sådant som skrämmer djur och människor) svävar över den mörkgrå natten ovanför oss.
Svajande snöflingor faller fortfarande ner, bygger på redan tjocka lager. Jag tänker på hur dämpat livet måste vara där under. Hemma är Milo fortfarande är vaken tillsammans med Ma-Linn. Midas sitter vid datorn. Det lyser genom garagedörrens fönster; där gömmer sig hundarna i källarkontoret, enda platsen som med något slags lugn.
Från tidigare:
Minusgraderna ute. Natten skrev sitt i mig men det var inga vidare förklaringar bara vidareutvecklingar; vindlingar i snårtrasslig obekantskap. Jag hade hittat in i ett udda landskap; där trubbades livet, känslotrådar som tunnades mot en handvevad slipsten. Och i sängkläderna var en sveda som sträckte ut, räckte in — ända in i! — och spelade gåtfullt. Men något så oflinkt! Småljuden av sovfamiljen påminde om berättelsen som skrevs och påtaglig värme viskade sådant som gick att förstå. Morgonen knarrade snötorrt under fötterna, friktionen mellan frusna kristaller. Det är väl det som går att förstå. Och att det inte riktigt var halka men risken gick att ana därunder.
Ett raketfritt nyårsfirande, tack!
torsdag, 31 december, 2009 | Familj och liv | 2 kommentarer
Varje år hoppas vi på föräldraförnuft och på fridfull tystnad. Varje år ser vi ledsna på hur våra livrädda hundar letar en flykt undan det skrämmande men utan att kunna hitta en utväg.
Tardigrader
Random Quote
av Ralph Waldo Emerson





