Hemma i världen

Trött, tröttkörd och trasig

tisdag, 19 januari, 2010 | Familj och liv | 2 kommentarer

Ibland — eller snarare: till slut — räcker inte energin längre. Lusten och drivkraften sinar under en period som i efterhand känns overkligt lång när man tänker på det. Ungefär som ”pyspunka”. Man är förvånad och har väl aldrig riktigt förstått att det var så illa. En dag står man utan luft när man behöver åka till något viktigt. Och när det viktiga är resan genom livet så behöver man troligtvis något slags understöd eller i alla fall ett andrum någonstans, där man kan få sin egen tid för återhämtning, kanske reparation av ens eget inre landskap som man långsamt brutit bitar ur.

Det är där jag känner att jag står just nu. Jag har ramlat över kanten och mött en psykisk utmattning som överskuggar det mesta. Det är en märklig känsla, tung som den svartaste sten. Allt positivt avtrubbat, utan toppar men djupa dalar i det sorgesamma.

”Inga människor dör av för mycket arbete. De dör av slöseri med sig själva och av oro.” (Charles Evans Hughes)

Jag har jobbat för mycket, förslösat annat livsviktigt och nu är vägarna överväxt grus och svåra, särskilt med själslivets tyngder att bära. Knappt halvvägs genom dagen tar man slut.

Jag skulle ha träffat en läkare idag men ironiskt nog hade han blivit sjuk (vilket förstås även de måste få bli). Nu läggs ytterligare en sak till de som redan framskjutits till en annan dag.

Tröttkörd. Snart börjar en ny dag. God natt, vänner!

Etiketter: arbete, familj, livet, utmattning

torsdag, 3 september, 2009 | Familj och liv | Inga kommentarer

Det är ingen hemlighet att det på flera plan är påfrestande att vara egen företagare. En bekant uttryckte det väl när han sa att det i synnerhet är extra krävande då man har ett ”levande kapital” som ska skötas om när dörrarna stängs. Mitt eget företag har på ett dramatiskt sätt minskat min egentid och familjetid. Att ta hand om en djurpark med hundratalet djur i utställning och bakom kulisserna får mig att känna mig nött in i mitt innersta.

Jag gillar mitt arbete men ett begrepp som ”utmattningsdepression” börjar betyda något mera reellt för mig (så allvarligt är det förstås inte!). En slags glädjelöshet över att aldrig känna att något blir avslutat har infunnit sig och jag bär på en besvikelse över att aldrig kunna slappna av. Ma-Linn tycker nog att jag har för många ”bollar i luften”, för många hobbies och intressen och det stämmer nog bra att jag inte har några problem att sysselsätta mig eller ha idéer och projekt. I kombination med en vissa perfektionistiska drag så blir det bekymmersamt, förstås: jag blir aldrig tillfreds.

Just nu saknar jag att vara ensam med mig själv utan att låta tankar på arbetet påverka mig. Jag längtar tillbaka till livslånga intressen: att skriva, att dagdrömma, lyssna på musik och upptäcka nya meningsfulla filmer. Det skulle vara skönt att vakna utvilad, att kunna resa iväg och fjällvandra eller uppsöka en distraktionsfri plats. En karg värld tilltalar mig. Något kreativt som håller jobbtankarna i schack kunde vara nyttigt, om det fanns tillräckligt med tid för det.

Vid nyår skissade jag på några löften till mig själv. De flesta har jag inte fullföljt, i några fall har jag gått i motsatt riktning till den tänkta vägen. Jag har till och med börjat slarva ordentligt med löpningen, som under förra året gav mig mycket och var en väg till avkoppling som gav ny ork. Och träningen tillsammans med Örjan är idag obefintlig. Att fotografera är dock roligt men samtidigt ytterligare en källa till frustration då tiden inte räcker till det heller.

Jag behöver vara ledig men… det är för mycket i kalendern.

Etiketter: arbete, trötthet