snö
Time-out
onsdag, 3 februari, 2010 | fotografering, skrivande | 1 kommentar
Snömarkerna går aldrig ur en.
Allt inlandskargt talar
om det självfallna
själva oss
Ett skalv genom vidder
vidunderliga —
igenom också oss.
Närapå tystad är markens
rörelse
men befinner sig där
i, ut och igenom,
omkring runtom inom
som järphönan du nästan aldrig upptäckte
uppi grantoppen,
Snötäckt hennes vaksamhet
men där, deltagande.
Noteringar från det snötäckta
söndag, 24 januari, 2010 | fotografering, skrivande | Inga kommentarer
Noteringar från det snötäckta:
några minusgrader,
människor här och där,
i synes obetydliga sysslor.
I snörök suddas främlingar ut.
En planlös bilburen färd
genom landskap
övertungt med snö
och bredvid mig: insikten
och en oskarp någotsånär känsla.
Sävarberg skissas förbi.
Jag hittar inte dit jag vill.
Hjoggmark — och sedan,
står det Tväråmark?
Jag sluter mig.Ute i markernas vithet:
kalhyggen med enstaka högstubbar,
luftiga hål i myllret av
svartgranars skepnader,
saknade kontraster.En bit bort flyger
svarta skärvor högt ovan,
fågelvarelser mot gråhimmel
medan jag tittar in i
landskapets tystnad.
Jag trampar igenom
och snön är djupare
än någon någonsin kunnat förklara.
Sådant man förstår när man står där
kallfrusen i det okända.Vad minns man efteråt?
Snörök och kalhyggen
och att till och med det
var svårt att notera.
Tomten klar, julafton färdigfirad
fredag, 25 december, 2009 | Familj och liv | Inga kommentarer
Mitt i flödet av omslagspapper står jag och känner mig som ett oinspirerat kommatecken. Skrattande småungar runtomkring en snart barrande gran och paketöppningen är effektiv och stökig (men givetvis rolig!). Såsom varje år. Jag fotograferar, mer tycks jag inte åstadkomma.
En vän skrev att han inte firar jul för att han inte har några barn, förståeligt på ett sätt men också underligt. Julen är väl något mer ”än för barnen” (och kommersen, tänker jag, för att jag är som jag är). Men hur är det egentligen med huvudbudskapet; vad är det nu igen? Jag behöver bli påmind. Julen känns ibland som något vi gör vanemässigt utan tanke.
Kvällens tidsödande projekt: att ”söva” Milo. Men det gick, till slut kravlade han sig upp i bäddsoffan och la sig till ro efter att ha legat på golvet med något slags energiöverskott i kroppen.
Vinter
söndag, 20 december, 2009 | Familj och liv | 2 kommentarer

Snörök

Umeälven, vid Strömpilen

Vinter

Vinterskrudad Krister
Tardigrader
Random Quote
av Kurt Vonnegut










