vinter
Time-out
onsdag, 3 februari, 2010 | fotografering, skrivande | 1 kommentar
Snömarkerna går aldrig ur en.
Allt inlandskargt talar
om det självfallna
själva oss
Ett skalv genom vidder
vidunderliga —
igenom också oss.
Närapå tystad är markens
rörelse
men befinner sig där
i, ut och igenom,
omkring runtom inom
som järphönan du nästan aldrig upptäckte
uppi grantoppen,
Snötäckt hennes vaksamhet
men där, deltagande.
Noteringar från det snötäckta
söndag, 24 januari, 2010 | fotografering, skrivande | Inga kommentarer
Noteringar från det snötäckta:
några minusgrader,
människor här och där,
i synes obetydliga sysslor.
I snörök suddas främlingar ut.
En planlös bilburen färd
genom landskap
övertungt med snö
och bredvid mig: insikten
och en oskarp någotsånär känsla.
Sävarberg skissas förbi.
Jag hittar inte dit jag vill.
Hjoggmark — och sedan,
står det Tväråmark?
Jag sluter mig.Ute i markernas vithet:
kalhyggen med enstaka högstubbar,
luftiga hål i myllret av
svartgranars skepnader,
saknade kontraster.En bit bort flyger
svarta skärvor högt ovan,
fågelvarelser mot gråhimmel
medan jag tittar in i
landskapets tystnad.
Jag trampar igenom
och snön är djupare
än någon någonsin kunnat förklara.
Sådant man förstår när man står där
kallfrusen i det okända.Vad minns man efteråt?
Snörök och kalhyggen
och att till och med det
var svårt att notera.
Fönsterkristaller – naturen som konstnär
onsdag, 20 januari, 2010 | Kultur, Natur, fotografering | 5 kommentarer
Eftersom gårdagens inlägg blev lite nedstämt tänkte jag ikväll istället bjuda på lite bilder hur vackert naturen på egen hand kan skapa mönster. Fotografierna är tagna hemma hos mina föräldrar och föreställer iskristaller som bildats på insidan av fönsterrutorna i ett av uterummen (deras ”rökrum”). Det finns förstås en uppsjö teoretiska diskussioner om vad konst är och konstbegreppen är fler än man orkar bry sig om. Det här är kanske inte konst och naturen kanske inte kan vara konstnär men för mig, som enkel människa, är det vackert nog att fotografera i alla fall.
Tills batteriet tog slut
lördag, 16 januari, 2010 | fotografering | 1 kommentar
Några kvällsbilder från en fototur som blev kortare än tänkt då batteriet tog slut i kylan.
Djävulsfigur i snön
måndag, 11 januari, 2010 | fotografering | 1 kommentar
Ibland upptäcker man inte förrän vid fotoredigeringen vad det egentligen är man tagit kort på. Här trodde jag att det var snö som hängde ner vid kanten på en bäck. Vid närmare granskning ser man tydligt djävulsfiguren som frusit fast i snön. Förhoppningsvis ramlar han i och drunknar när våren kommer och snön tinar.
Djävulsfigur fastfrusen i snö
Hackspett, Lidbacken
tisdag, 5 januari, 2010 | Natur | Inga kommentarer
Hackspett, Lidbacken, jobbar hårt på ledningstolpe.
Tomten klar, julafton färdigfirad
fredag, 25 december, 2009 | Familj och liv | Inga kommentarer
Mitt i flödet av omslagspapper står jag och känner mig som ett oinspirerat kommatecken. Skrattande småungar runtomkring en snart barrande gran och paketöppningen är effektiv och stökig (men givetvis rolig!). Såsom varje år. Jag fotograferar, mer tycks jag inte åstadkomma.
En vän skrev att han inte firar jul för att han inte har några barn, förståeligt på ett sätt men också underligt. Julen är väl något mer ”än för barnen” (och kommersen, tänker jag, för att jag är som jag är). Men hur är det egentligen med huvudbudskapet; vad är det nu igen? Jag behöver bli påmind. Julen känns ibland som något vi gör vanemässigt utan tanke.
Kvällens tidsödande projekt: att ”söva” Milo. Men det gick, till slut kravlade han sig upp i bäddsoffan och la sig till ro efter att ha legat på golvet med något slags energiöverskott i kroppen.
I Lidbacken, en promenad
onsdag, 23 december, 2009 | Familj och liv | 1 kommentar
En promenad för att väcka upp mig själv, strax efter kokkaffet avklarats. I huset i Lidbacken har jag somnat till i soffan. En, två, faktiskt flera gånger.
Det är minus sex-sju grader i ett mjukt snöfall och barrträden är tungt klädda av tät snö. Tuula protesterar bredvid mina steg. Hon är klädd men dock ändå whippet med påhittad rätt att säga ifrån om vädret anses ”ovinthund”.
Här är dunkelt mörker, inga gatlyktor, brusfri civilisationstystnad en dag innan julafton. Reflexväst på mörka vägen, ifall någon oväntad bil trots allt passerar. Det kommer ingen bil. Tiden och platsen ger befrielse från möjliga möten.
Tuula vrider om, blickar bakåt mot husvärme — och säkert soffan jag så lätt somnar i. Jag stannar. Det är nästan helt tyst.
Hon vinner. Vi går tillbaka.
Tardigrader
Random Quote
av Ralph Waldo Emerson