Grannens ek har dött,
gråskelettfingrarna stelnade mot skyn
Mot fuktsvullna himmelen
ett komplicerat fraktalmönster,
en struktur av utskott, småkvist
och muskulösa, dock orkelösa, grenverk
Sällan ser vi nu fåglarna
söka vindskydd däruppå
Späda kroppar,
närapå viktlösa löv spridda i vinden,
istället för vilande i trygga ekblads grönska
på spretande grenarna
Förra året började döendet
Några enstaka löv höll ihop i grupper
samlades inför slutet.
Avklädd nu,
nu kyls den av fukten
Vinden andas avmätt genom den,
inte återupplivande utan
som genom ett spöke
Vi säger: grannens ek har dött
dess kropp och dess hud,
inte på långa vägar
så ålderskrynklig en ek kan bli.
Dock bebos unga vedkroppen ännu
av liv och lav
och i årtionden framöver
mycket mera än död.
Lämna ett svar