Hemma i världen

Krister Löfgren - ett slags poesi och författande

Etikett: höst (sida 1 av 4)

<3

Till Jenny och Ma-Linn

 

I förgänglighetens tid fälls ett löv,
som länge darrat i sitt fäste och oundvikligen
brutit sig loss.

Från familjens träd, ifrån nyss framsprungna ungkvistar,
knäcker tiden och rötan slutligen
det som genom uppväxten stött och byggt
världen.

Tidens slut… Kära tid,
hur du stannade.
Kära tid, hur lång du kan vara
och kära, hur kort det blev.

Jag ser dig sitta vid köksbordet, hör din röst
Hör dig sakligt undslippa
budskapet om din väns död.

Och jag tänker att du i ditt skinande skal,
i din rustning mot omvärlden —
och älskade stolta styrka —
inte har tid att sörja ordentligt.
Familjelivets sysslor,
du har ständigt en plats att befinna dig på,
förutom i dig själv.

Och tiden är höst.
Höst, kära, hur snabbt det tog slut.
Och årstiden fortgår i parken där jag sitter,
en hastigt inköpt märkpenna för kläder i handen
som sprätter bläck som tårar.

Runtomkring faller löven avslutade,
sätter punkt för meningar som börjar sina.
De återgår till allt som var innan allt
de är som vackrast precis innan de släpper taget,
skiftande i umbra, hjärtats röda och ockra.

Och jag tänker:
aldrig igen ska hennes händer märka namnlappar
i barnens kläder.

Och hennes vind genom era hjärtan.
Hur alla höstfärger är hennes.

Grannens äppelträd

Vinteräpplen

 

Grannens äppelträd är avklädda och trötta,

grenar tyngda av leverfärgade klumpar,

i storlek som en knuten barnnäve.

Äpplen ingen längre vill ha eller behöver.

Växlandet mellan frost och upptining

och förmultnandets årstid har gjort dem mosiga.

Jag är rädd att trycka fingret mot skalet.

Det är förskräcklig hud jag är rädd ska brista,

ska brisera och allt ruttnande rinner ut.

Äldre inlägg

© 2020 Hemma i världen

Tema av Anders NorenUpp ↑

%d bloggare gillar detta: