Miljardären Elon Musk föreställer sig en nära framtid där resor till Mars är verklighet. Han har redan en primitiv befolkningsplan för den “röda planeten” och arbetar inom sitt företag Space Exploration Technologies (SpaceX) med rakettransporter till omloppsbana runt jorden. Han har avtal med NASA. Han är “visionär” med den långsiktiga planen att erövra Mars och ses som idol.
Kapitalstarka personer (en klar underdrift) i övre medelåldern ska definitivt vara välkomna som de första kolonisatörerna i rymden inom tjugo år. Tio tusen personer som en god start men “miljoner på planeten” tycks vara drömmen. Kostnaden? Ja, förhoppningsvis ska den ner till 500 000 amerikanska dollar, vilket så klart är en onåbar möjlighet för den fattiga delen av mänskligheten.
Om de ens kände till Elon Musk och hans planer, vilket de förstås inte gör.
Musk har sagt att arten Homo sapiens räddning finns på andra planeter för “en asteroid eller en supervulkan skulle kunna förgöra oss och vi står inför risker dinosaurierna aldrig upplevde: konstruerade virus, ofrivilligt skapande av ett ‘micro black hole’, katastrofal global uppvärmning eller någon ännu ej känd teknologi som innebär slutet för oss. Mänskligheten utvecklades under miljoner av år men de senaste sextio åren har atomvapen erbjudit oss möjligheten att utplåna oss själva. Förr eller senare så måste vi utvidga livet bortom denna gröna och blåa boll — eller utrotas.”
När vi slutligen kört skiten ur vår egen planet så är räddningen — för just de som suttit bakom spakarna på maskineriet och offrat planetens ekologi — en ny början på en ny himlakropp.
För mig är tanken att bygga upp en ny mänsklighet bland järnoxiden på Mars ödsligt vidsträckta slätter och högplatåer närmast motbjudande och ett slutgiltigt bevis för vårt fullständiga misslyckande. I HG Wells “Världarnas krig”, som skapade panik i USA när den började sändas som radiodrama dagen före Halloween 1938, invaderades Jorden av “marsianerna” men med Musk förhoppning om framtiden så är det snarare vi som invaderar Mars.
En människa på Mars: Vad betyder det? I rent biologisk mening fortsätter vi att vara människor men betyder det ändå inte något att vi som art lämnat, inte bara platsen vi föddes på, utan hela planeten som vi levt i samspel med sedan ett par hundratusen år sedan? Jag är inte så säker på svaret.
Liksom Musk har jag läst science fiction, skillnaden är att jag inte varit överdrivet förtjust i genren — och jag har aldrig drömt om resor i rymden eller läst litteraturen som verkliga framtidsvisioner som bör genomföras. För mig har det varit underhållning, och ibland politik men aldrig relevanta framtidsvisioner. Det har alltid varit varningarna i science fiction som tilltalat mig. Dystopierna har alltid varit bättre.
Musk betyder ju mysk och som många herpetologer känner till så är det också ett illaluktande försvarssätt hos en del ormar. Mysk är också ett sätt för hanarna hos de asiatiska myskhjortarna att markera sitt revir och en trolig tidig etymologisk betydelse av ordet är från “muska”, ett sanskritord som betyder “pung”.
Och att pissa in en hel planet som sitt revir måste väl vara höjden av hybris, tänker jag.
Elon Musk anser att lokalisera framtidens människor till en ny planet är att utöka människoartens livsmöjligheter och erbjuder ett slags artskydd mot utrotning . För mig är det en plan att överge mänskligheten. Och hoppet. För mig är vi människor i samspel med vår omgivning, med livet omkring oss, ekologin vi är del av och den evolutionära historia vi har gemensamt.
Och det är lite grann vad jag känner inför sådana här grandiosa övergivningsplaner för vår planet: Att Elon Musk är en pung och att planen ett vämjeligt sekret som jag helst slipper ta i med mina händer.
