Krister Löfgren - ett slags poesi och författande

Etikett: väder

Det är sommar, trots regn

Vuxna människor är värsta sortens människor. De gnäller över regnet. De tror att sommaren slutat vara sommar för att ett skyfall dragit fram. Barn, de springer halvnakna och skrattar i regnet. Det vet att det är sommar oavsett om det regnar eller är solsken. Ta inte ifrån dem det genom att snegla på termometern och säga saker som ”vilken dålig sommar”. Det är ingen dålig sommar. Du är en dålig människa.

Regn över dammen

I dag har vädret snabbt slagit om från duggregn till uppehåll till spöregn till solsken. Och så regn igen. Till övervägande del har det varit regn. Plaskvått på altanen. Dyblöta kläder på promenaden för de som råkat ta sådana. Det har skvätt ur stuprören och smattrat mot näckrosbladen i dammen på gården.

Och om man trots allt missat det så blir man påmind på Facebook att det är regn. Inte bara det, det häpnadsväckande är att sommaren är över för att det regnar.

(I efterhand när jag läser igenom det här inser jag att jag inte är helt ärlig; det är inte supermånga som skriker i falsett över sommarvätan. Det är jag som överdriver för att det sticker så i ögonen på mig att man orkar uppröras av regn)

Jag har idag läst aningslösa saker som ”Sommaren, kom tillbaka!”. Detta från vuxna människor. Det går inte att tolka på annat sätt än att sommaren är över om den är regnig. Underförstått är att sommaren är solsken och värme. Det övriga hör något annat till.

Vi håller sig oss undan regn och det finns ett visst fog för det; det kan vara en överlevnadsstrategi. Fuktiga kläder i kalla och råa väderförhållanden kan vara livshotande.

En normalt sommarregn är dock ofarligt. Inte bara helt harmlöst: det kan också vara roligt, inspirerande, upplivande och vackert.

Jag och barnen tog av oss kläderna (Vide gick så långt som att vara helnäck) och sprang några vändor i ösregnet. Det kändes som en hyllning till något större än människan. Efter middagen så försvann Vide och jag återfann honom (fortfarande lika naken) studsande helt själv på en drypande våt studsmatta på gården.

I regnet.

I sommarregnet.

Vackert väder (alltså ”sol” i de flesta fantasilösa människors världsbild) kan vara förödande tråkigt. Solen som biter i huden kan döda livslusten lika mycket som en till synes ändlös vinterinfluensa. Fotografier från en brännande varm överjävligt ljus sommardag kan inte mäta sig med dramatiken och berättelsen i ett annalkande stormoväder som rullar in vid horisonten.

Solen och värmen och alla människor som dyrkar detta, för vissa av oss är det nära på kvävande att vistas i det, som när luften står stilla i Arizona och klättrar en bit förbi 40-gradersstrecket. Kanske är det svårt att förstå om man är en sådan person som tror att sommaren är över för att det regnar ett par dagar.

Jag är tvungen att skriva det här som om jag var solhatare och värmeöverkänslig. Det är jag egentligen inte. Jag tycker bara att det är orättvist att regn behandlas som något ovälkommet, som en farsot istället för något man med andäkt införlivar i sig själv.

En mulen dag, en dag i regnkläder, en dag då luften laddas med elektricitet, kan vara befriande — en chans att utan ansträngning vistas utomhus och få slippa känna att världen krympt ihop till en svettig umgängesplats för allehanda okända människor som ska ut och ”njuta”.

Jag tycker ibland att det är sorgligt att vuxna människor inte kan improvisera en regnig dag, att man är så idéfattig att man inte har en backupplan för regndagar.

Jag vet att jag gnäller. Och jag är fullt införstådd med hur impopulärt det är att påpeka att en sommar är en sommar även fastän det regnar, för det passar inte ihop med en ljudlig majoritets synsätt. Och jag vet, det här gör mig till den dåliga personen.

Det är som att säga att ogräs har sin plats till en fanatisk blomsterälskare som bara kan uppskatta de allra mest färggranna och ståtliga växterna och som inte kan förstå skönheten i det lilla, till synes obetydliga och omärkvärdiga i världen.

regnblommor

 

Det här med vackert väder

[quote style=”boxed”]“Sunshine is delicious, rain is refreshing, wind braces us up, snow is exhilarating; there is really no such thing as bad weather, only different kinds of good weather.”[/quote]

– John Ruskin

Varje år är det någon som inte trivs när hösten smyger sig på. Eller när vintern kommer. Och jag är alltid lika förvånad över man inte är beredd på snö och iskyla. Det är ändå samma visa varje år. Vintern kommer. I år blev det något senare men ändå: till slut står den där, praktfull (jag vet att inte alla håller med) och genast behöver någon längta efter sommaren, efter värme, sol, bad och … nej, inte mygg förstås. Ingen sommar med regn. Man ska kunna grilla.

 

Vinter i Lidbacken

Det är som om vackert väder omfattar två saker: sol och värme.

Och jag blir lite ledsen över att det tydligen är så, åtminstone enligt SVT:s meteorologer och SMHI:s lilla manual ”Väderspråk”:  det ska vara mest soligt. Vackert väder är ett ”slags behaglighetsindex”.

Vackert väder kan alltså gott och väl användas, framför allt i midsommartider då vi är många, många i landet som vill slippa regn, moln och kyla. Vi försöker vidare att anpassa språket och väljer ord såsom de flesta av oss uppfattar vädret. Sol och värme anses av de allra flesta som positivt på sommaren. Men inte av alla, det vet vi, framför allt inte när det varit torrt en tid och regn skulle behövas. Vi (försöker) att inte använda ”vackert väder” vid svår torka och stor risk för skogsbränder. Då hör du oss säkerligen prata om ”chans till regn” i stället. För de flesta av våra tittare vill vid längre torka ha regn, även de mest soltokiga.

Hur märkligt — och nästan lite stötande — att allt ska vara behagligt (i en snäv definition) för att vara bra. Vädret borde vara subjektivt, precis som allt annat som kan anses vara vackert. Men det är det inte.

Det är ”mest soligt”.

Så jag sitter här, när jag egentligen borde sova, och funderar. Kan det inte vara vackert väder när det störtregnar? När snöstormen drar in över landet och lämnar oss alla med en känsla av litenhet? Kanske kan det bara vara vackert men aldrig i kombination med ”väder”. Jag håller med om att ”de flesta” gillar det här soliga men jag, lite illa skapt, undrar över hur är vädret på nätterna? Är det ens möjligt att det är vackert då, när solen aldrig skiner (förutom under sommaren, förstås)?

 Det är dock så att för de flesta svenskar är regn och skurar — i alla fall oftast — något negativt.

Jag gillar när det är mörkt, när det snöar, jag kan njuta av en hård regnskur i ansiktet och det är en befrielse när mitt vackra väder håller annat behaglighetsälskande folk inomhus.

Men snälla människor, kan ni inte hitta på annat att skriva om i era Facebookstatus:ar än hur hemskt ”det vita eländet” är, eller hur jävligt det är att bo i en halvårslång vinter?

PS. Jag gillar så klart också sol och värme.

Får meteorologen uttrycka sina åsikter om vädret?

© 2024 Hemma i världen

Tema av Anders NorenUpp ↑