Vi är lika formade av mellanrum,
av det osagda, som av innehåll.
Som skålen som definieras av
dess tomrum omslutet av form,
liksom en fjälldal levandegjord
av den vertikala tomheten.

Vi är inga sär-skilda varelser,
bara ögonblick, relationer,
varandras korsande vägar,
knutpunkter på livstrådar
som är överväldigande våra
och alla andras.

Om vi vänder oss om ser vi
som det är: ingenting
Likaledes ingenting i framåtblickandet
Det är bara här, på plats, nu,
och i andetag som allt verkligt allt
är i och omkring oss.

För ditt inre öga ser du mig
vandra iväg längs stigar du inte förstår.
Känslan av alla gemensamma stigar
bara upplevelsen skiljer sig
Vi är tillsammans i en samtidig
oändlig ensamhet.