Noteringar från det snötäckta:
några minusgrader,
människor här och där,
i synes obetydliga sysslor.
I snörök suddas främlingar ut.
En planlös bilburen färd
genom landskap
övertungt med snö
och bredvid mig: insikten
och en oskarp någotsånär känsla.
Sävarberg skissas förbi.
Jag hittar inte dit jag vill.
Hjoggmark — och sedan,
står det Tväråmark?
Jag sluter mig.Ute i markernas vithet:
kalhyggen med enstaka högstubbar,
luftiga hål i myllret av
svartgranars skepnader,
saknade kontraster.En bit bort flyger
svarta skärvor högt ovan,
fågelvarelser mot gråhimmel
medan jag tittar in i
landskapets tystnad.
Jag trampar igenom
och snön är djupare
än någon någonsin kunnat förklara.
Sådant man förstår när man står där
kallfrusen i det okända.Vad minns man efteråt?
Snörök och kalhyggen
och att till och med det
var svårt att notera.
