Mirtazapin var ingen bra bekantskap. Redan i början av behandlingen för den utmattningsdepression jag släpar runt på så erbjöds jag detta läkemedel, för att kapa ångestnivåerna och förbättra sömnen. Det är sedativt — och det hade närmast mirakulös effekt på sömnen: Jag sov likt en sten. Barnskrik bredvid sängen störde mig inte, hundar som hälsade på märkte jag aldrig av och om ingen hade väckt mig så undrar jag fortfarande hur länge jag skulle ha kunnat sova.
Det var fantastiskt! Nackdelarna var det ”levande död”-tillståndet jag inträdde i. Jag var konstant dåsig och kände förlust av sinnesskärpa (vilket är illa nog då jag normalt inte är den skarpaste kniven i lådan). Det gick att leva med. Inget gott som för något ont med sig.
Första gången Mirtazapin erbjöds så tackade jag bestämt nej. Efter egna efterforskningar så visade det sig att en oerhört vanlig biverkning är kraftig viktuppgång (upp till femton kilo på en månad!) och det skulle jag inte må bättre av. Det visste jag. Men efter några månader så var jag beredd att prova på en kombination av SSRI-preparatet Sertralin (som jag hade sedan tidigare) och Mirtazapin. Det dröjde inte länge innan det jag befarade skedde: jag ökade snabbt i vikt. Jag vägde mig aldrig innan vi satte in den nya medicinen men åtminstone sju-åtta kilo åkte jag upp i vikt. Det sänkte mig. Jag mådde betydligt sämre. Hellre otillräcklig sömn än att behöva må dåligt över sin kropp och att ständigt känna sig trött och som en zombie.
Så jag satte ut Mirtazapin på egen hand. Lugnt och försiktigt för att undvika utsättningssymtom. Det gick bra. Jag märkte aldrig något negativt, förutom det väntade att jag började sova sämre igen och kände mig lite smartare på dagarna. På två veckor gick jag ner fyra kilo.
🙂
Så här i efterhand funderar jag mycket över effekten av antidepressiva läkemedel. De verkar fungera bra för somliga, själv känner jag bara att de är fruktansvärt svåra att utvärdera. Hur vet jag att jag mår bättre av dem, kanske hade jag blivit friskare i vilket fall som helst? Kanske är det sjukskrivning och vila som givit resultat? Eller att jag försöker vara utomhus i skog och mark?
Det är ju alltid biverkningar med mediciner. Några av de roligaste jag läste på bipacksedeln till Sertralin, som är antidepressivt är nog följande:
- Depression
- Känna sig konstig
- Självmordsbeteende
Framför allt det sista är inte dåligt för ett antidepressivt läkemedel!
Fick Mirtazapin för sömnen och jag tror aldrig jag sovit bättre!!
Dock hade den en biverkning som inte var rolig, jag såg förjävlig ut i ansiktet, svällde upp och hemska påsar under ögonen.
Efter en dryg vecka fick jag nog, synd med tanke på hur bra jag fick sova.
Trist att höra, lät djävligt (men hade kanske passat fint nu när det närmar sig Halloween). 🙂
Jag har höjt min dos av Mirtazapin och ökat nästan 15 kg på 2 månader. Motionerar som en galning men fortsätter ”tjocka”.
Det blir definitivt krav om byte vid nästa läkarbesök!
Jag blir verkligen inte lycklig av att bli som en köttbulle.
Jag har tagit Mirtazapin i lite mindre än en vecka för att lugna ner kroppen eftersom jag har mycket ångest/stress i kroppen. Sover bra och känner mig trött mest hela tiden. Känner igen tröttheten du beskriver och levande död känslor..men vill inte leva så.